saknar sommartider
varför? varför just jag, varför just du, varför just oss!
jag vet bara inte hur jag ska klara mig, hur jag ska gå vidare... jämt när jag mått dåligt och vart ledsen så har han funnits där, inte för att han kan prata och sånt. men närvaron och verkligen känna kärleken mellan oss och förtroendet, det är sjukt. jag liksom sitter breve han och han verkligen känner sorgen och bara står där, bara finns och får en att känna sig så obeskrivligt trygg.
han lägger huvvet i mitt knä och bara står där!
jag vet bara inte hur jag ska klara mig, hur jag ska gå vidare... jämt när jag mått dåligt och vart ledsen så har han funnits där, inte för att han kan prata och sånt. men närvaron och verkligen känna kärleken mellan oss och förtroendet, det är sjukt. jag liksom sitter breve han och han verkligen känner sorgen och bara står där, bara finns och får en att känna sig så obeskrivligt trygg.
han lägger huvvet i mitt knä och bara står där!
jag började grina idag när vi ridit klart.. han kände direkt av de, ställde sig med huvvet i min famn och bara stod där, fattar inte att det inte kommer vara så nå mer. kommer aldrig att få känna så av nån, inte ens en människa.
vet att de kan vara väldigt svårt för dom som inte håller på med hästar att förstå (?) men dom kan verkligen vara precis det man behöver när man mår som dåligast. säger inget som kan förvärra utan bara ger tryggheten.
så jäkla mycket vi gått igenom tillsammans, absolut allt har jag kunnat sitta och berätta och han bara känner av och förstår! man verkligen ser i ögonen vilket medlidande han har, min absolut bästavän!
att lämna dig är lika som salta i såret!
denna film gjorde jag för ett år sedan, trodde våran tid skulle vara över. men jag kämpade och kämpade att få behålla dig. och nu tas du ifrån mig.
du är allt jag nånsin önskat, du är allt jag nånsin drömt!
på fyra ben går den jag gillar allra bäst!
men glöm aldrig, aldrig någonsin! hur mycket jag älskar dig!
..
hela kvällen har vart som ett mysterium. de ena efter de andra, leder till bara lättare beslut och själen bruten på flera ställen. det kommer aldrig bli helt bra, det kommer alltid sitta kvar och plåga mig, kommer alltid att trycka ner och aldrig göra mig lycklig på samma sätt som jag var innan. att bli sviken är de värsta man kan bli, att bli lämnad helt själv är som att vara mitt ute på atlanten, ingen land och trygghet i sikte, bara under ytan och vatten i lungorna snarast. vet aldrig när jag tar mig upp och siktar mot land och trygghet, om jag tar mig upp, orken att simma åt rätt håll. vart ska detta sluta, när ska de sluta, hur ska de sluta? frågor men inga svar, förrän det händer. ytan är ett skal, ett skal som jag målat till en glad gubbe, inuti är det annat, en gubbe som är målat som ledsen och ett hjärta i tusen delar. går hjärtat att laga, ibland så är de extra dåligt, ibland sprids bitarna mot ådror och lungor. andningsproblem och tårar kommer, går inte att hindra. vet vad som behöver göras men finns ingen kraft, finns ingen ork. inget finns kvar, hjärtat helt är vad som behövs. men kommer det nånsin bli helt igen, efter alla dessa svikelser, kommer det nånsin att repareras av människor och kärlek. kan ens kärlek reparera en trasig själ och ett trasigt hjärta. så många bitar som är isär och så vilsen själ kan nog aldrig bli läkt, aldrig helt! men vad gör man, sviken dagligen, finns de ens en blick som siktar mot land och trygghet. en fråga som kräver svar, men som inte finns. vad gör man?
...
hur mycket jag än försöker undvika tankarna, hur mycket jag försöker roa mig med annat, hur mycket jag försöker utesluta de jobbiga, så går de inte. sitter ännu en gång och tänker, skriver, lyssnar, gråter.
jag är så ensam, ensam i mörkret, i den stora världen. gömmer mig i mitt lilla rum för att inte känna mig liten, för att inte vara liten. livets vägar är mörka, löftet du gav mig som försvann, utan ord och varning. nu rasar världen, de enda jag begärda var tid för oss två. men nu är jag så ensam, utan dig. du kommer aldrig tillbaka, se vad du gjort med mig... jag förstod aldrig riktigt hur illa de va, jag lät dig vara ensam. jag kan fortsätta ångra, jag kan fortsätta le. men min allra högsta önskan är att ha dig här breve. kommer de att hända igen? får man hoppas på de?
ju mer ni kommenterar, ju mer känslosamt blir det!
men vad händer nu då gött folk?
har fått in dedär deppen just nu och känner mig verkligen nere, de är inte något jag längtar efter. men ibland bara önskar man att man verkligen hade velat vart DÄR just precis då!
det var mycke som gick fel och jag ångrar allt jag sagt.
men att trigga mig sådär va väl ändå lite elakt.
jag saknar dig så mycke, har du glömt allting du sa.
det kommer alltid vara vi, alltid bara du och jag.
jag är verkligen tacksam att jag har mina vänner, så mycket som ni ställer upp och bryr er. tack allihopa! hade nog aldrig kunnat gått vidare och klarat mig igenom detta om jag inte hade er. dom orden är så utslitna av så många människor, men i denna mening som är skriven av mig till er så är allt känslosamt och endast sanning!
tänker ni lika som mig.
tänkte ta och skriva lite igen då.
vart ska jag börja.
alla dagar man får den lycka och omtänksamhet som man behöver, dom är egentligen inte många. alldeles för få nästan. hur mycke behöver egentligen en "normal" ungdom, när de kommer till kärlek. de är väl alldeles lagomt mycke, eller? de tycker faktiskt jag. dom flesta killar tycker att de är jobbigt att ge, men att ta är så himla enkelt. tjejer ger så mycke, dom bryr sig så mycke. kan inte säga att de är alla tjejer, kan inte heller säga att alla killar är så. men dom flesta. killar, dom är svårt med sånt. men när tjejen har vart med om nått jobbigt som verkligen vänder upp och ner på ens liv. när man behöver extra mycke trygghet och kärlek. är de inte meningen att killen ska ge de då. älskar man någon så är det en självklarhet. hur dåligt tjejen än mår, så ger hon ALLTID. men killen, han drar sig tillbaka för han inte "orkar"... jag har mött sånna killar, men har även mött dom som verkligen bryr sig. dom är verkligen guldvärda, för de är få som är sånna.. många tjejer är även så att dom bara slösar bort tiden med en sån underbar kille som verkligen är guldvärd. då har man gjort ett misstag. hittar man en sån, ta vara på de. den chansen kanske inte kommer igen på VÄÄÄLDIGT länge.....
hur det är, hur man ska överleva
bloggpausen blev inte längre än såhär, känner suget i fingrarna faktiskt.
det har vart ganska jobbiga dagar igår och idag. inte vart så jätteroliga.
men fan, nu har tillräckligt mycke tårar spillt för dig så dags att glömma och gå vidare.
kan säga till alla som verkar tro eller snackar skit, jag är 110% singel och håller inte på med en enda.
då vet ni, snacka inge skit nu. finns inget att säga, inget att snacka om. bara de förflutna som ska lämnas bakom.
har ni oxå vart med om att blivit sårad av den man trodde man kunde lita på och nästan byggt upp ett starkt förtroende för?
är de så mycke begärt av en kille att få trygghet och kärlek? är de så svårt att handskas med en person som man älskar bara för hon mår dåligt av olika skäl? är de så svårt att finnas där för henne?
det tycker faktiskt inte jag, men beror alltid på vilken kille det angår. vissa är dum i huvudet helt enkelt och kan inte visa det han borde..
den dagen då mina killproblem ska ha paus, den dagen är idag!
beror alltid på vilken kille det angår.
vissa är dum i huvudet helt enkelt och kan inte visa det han borde
2 månader sen
då mitt liv rasa, dagen jag aldrig kommer glömma!
tänker ..
jo, tänkte skriva lite om känslor och runt omkring de ..
ibland, då bara känner man att livet går under, att det inte finns nått kvar. men samtidigt så tänker man på sina närmaste. hur skulle dom reagera, skulle dom bli ledsen eller skita i de. vissa skulle väl bli "oj va hemskt" men inget mer med de, men vissa gör samma sak, iaf tänker på de och verkligen får ett hårt liv. för alla har ju en plats på jorden, även om den är så svår att hitta. ja tror många av er som läser känner mig rätt bra som person och faktiskt vet lite vad som hänt, men vissa gör ju inte de. tyvärr så kommer de fortsätta vara så, iaf ett tag till. vet aldrig när jag orkar ta fram allt i mig själv och verkligen skriva ut de till alla, kanske aldrig händer. hur som helst, så tror ja iaf alla ni förstått att jag haft dom här tankarna, vart så nära flera gånger. men tanken av omgivningen stoppar mig. jag är inte rädd för döden, bara om den vägen kommer vara annorlunda. att försvinna här ifrån känns som en självklarhet tills jag själv får den känslan när jag förlorade en nära. känner det fortfarande i hjärtat, klumpen som alltid kommer sitta kvar. det stoppar mig, vill inte att folk jag älskar och som älskar mig ska få känna samma smärta som jag fått gjort... men samtidigt så känns det som att om jag inte gör de så kommer jag aldrig att bli glad igen, må bra igen, och framför allt inte få känna den kärlek jag en gång faktiskt känt. den finns inte kvar i denna värld jag lever i. kanske ska man ta chansen och pröva den andra vägen, den kärleken som fick mig att må så bra som bara jag kan göra, den kanske finns där, de är de enda jag behöver. i sånna här tillfällen, ska man verkligen bara tänka på andra eller på sig själv, en fråga som jag frågat mig själv varje dag. ska man glömma allt och bara göra de, eller ska man tänka - tveka lite - vara nära - men gör de inte, just för att tanken slår en.. hur ska de egentligen gå till. som de är nu, så kan de inte vara, det är nått som jag aldrig kommer kunna leva med, aldrig nånsin. blir det bättre, jag ser de inte, de står nått i vägen, som en stor mur. ser inte igenom den , över den eller på sidan. ser inget, det är svart, som ett tomrum utan andetag. livet är så kort, egentligen för kort för att må dåligt, men de är nått man aldrig kommer att slippa undan. hela livet kommer man stöta på sånt som får en ner på djupet, som får en att inte se sanningen och livet i helhet. det är svårt, riktigt svårt. men ska man verkligen acceptera all den skit man måste ta, ska man bara leva vidare som inget har hänt. frågan är den vad man egentligen ska göra i sånna här situationer. om ni frågar mig så är allt jag säger "ta ingen skit, du är värd bättre. försöker nån förstöra, tänk bara, varför ska en sån liten tönt förstöra för mig i mitt liv" .. jag vet att de är lättare sagt än gjort, men den tanken ska man ha. varför ska någon annan sabba ens liv. självklart så kan allt gå åt skogen fast man tänker sådär, som de nu gjort för mig. jag är nu vilsen i en djup skog och hittar ingen väg ut. behöver dom där trygga armarna som får en att hitta ut och känna sig trygg. dom är inte lätt att hitta, leva själv är svårt, de är bland de svåraste som finns. men klarar mig sir ur sig själv och den vilsna själen, då är man en människa, inte bara de, en riktigt sjukt stark en som verkligen vill.. livet är antingen dans på rosor eller svåraste som finns, lika med kärleken. de underbaraste när de verkligen är, och de äckligaste och jobbigaste när de verkligen är den tiden..
blev de för mycke att läsa nu.....
;'((((((((
vart är jag? vart är mitt liv? har jag något kvar? mina andetag blir som bortblåsta, hela kroppen skakar, det är som lungorna ska gå i konkurs. är det okej? är de okej om jag försvinner? okej om jag bara inte finns där längre som jag alltid funnits? okej att andetagen försvinner? hur ska man veta om de är okej, hur ska man veta att man verkligen har en värdig plats på jorden? hur ska man veta att vännerna man har verkligen är ens vänner och inte bara fejkar det, hur ska man verkligen veta om man är värdefull? jag tvivlar på min framtid, tvivlar på mitt liv, tvivlar på om mina vänner verkligen är äkta. ska man fortsätta på samma förjävliga sett som jag alltid levt med eller ska man ge det till gud och hoppas på en bättre väg? hur vet jag om den andra vägen är bättre, tänk om den är lika som denna eller värre. fast värre kan det aldrig bli, men tänk om den är likadan. då ger de ingen skillnad, då är det personernas utseende som ger skillnad men insidan är fortfarande lika falsk. hur fan ska man veta hur livet ska vara om man inte vet båda vägarna!?
viktor lars lundell
nu skiter jag i vad alla säger och tycker. men det är vi, du och jag! dig jag älskar, dig som jag ska vara med! vad alla nu säger, skit i de.
jag känner sakta tårarna rinna ner från kinden. jag hade glömd de, hur mycket du betydde. förlåt viktor, ska aldrig göra de misstaget igen. du vet att du är allt för mig, dom dagarna utan dig, dom var tomma, jag var helt vilsen. hoppas nu att du fortfarande kan lita på mig. för det står skrivet i stjärnorna att det ska vara du och jag. ända sen vi träffades, den dagen fatta jag att äkta kärlek faktiskt fanns. långt inne i mitt hjärta har du en speciell plats. den platsen är din och kommer alltid att vara. jag kommer aldrig nånsin låta dig gå. jag älskar dig viktor lars lundell, tvivla aldrig på de!
Hold on little girl
Show me what he's done to you
Stand up little girl
A broken heart can't be that bad
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Build up your confidence
So you can be on top for once
wake up who cares about
Little boys that talk too much
I've seen it all go down
Your game of love was all rained out
So come on baby, come on over
Let me be the one to hold you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Why be alone when we can be together baby
You can make my life worthwhile
And I can make you start to smile
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
Hold on little girl
Show me what he's done to you
Stand up little girl
A broken heart can't be that bad
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Build up your confidence
So you can be on top for once
wake up who cares about
Little boys that talk too much
I've seen it all go down
Your game of love was all rained out
So come on baby, come on over
Let me be the one to hold you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Why be alone when we can be together baby
You can make my life worthwhile
And I can make you start to smile
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
äter glass
åh vad ja nu bara har sånn lust att lägga ut massa bilder, på allt och inget som verkligen betyder för mig. som jag älskar!
börjar med den som står mig närmast i hjärtat, som jag aldrig nånsin kommer lämna. zeke! <3
min dröm, min verklighet, mitt allt!
sedan har vi mamma, min absolut bästavän!
<3
nu kommer bilder blandat.
denna veckan <3
älskar dig morbror, föralltid finns du i våra hjärtan!
mimmi, my soulmate!
emma, monika, ida, tim, putte, liam, emil, jonas, johan, jim, jonn, emil! <3
tack för att ni finns, för att ni är där vid min sida! <3
sommaren<3
nu när sommaren är över, och massa saker har förändrats så tänkte jag göra ett inlägg av vad som hänt i sommar och de jag saknar mest som jag kommer minnas länge. självklart tar jag bort om det är någon som är med utan att dom vill så säg bara till då.
14 juni
19 juni - första natten jag och mimmi sov i årsunda. va med micke och tobbe hela kvällen.
midsommar i lule - alltid något jag kommer minnas, så grymt kul. jag och ella åkte ut med 5 killar i denna bil. fick motorstopp och puttade bilden. sen när vi kom tillbaka så blev det fest hela kvällen.
11 juli - årsunda med viktor och tobbe. då jag riktigt va med viktor första gången. ute hela kvällen med dom, kom väl hem vid halv 1. saknar nå grymt!
17 juli - älskade mimmi kom till årsunda, va med henne mestadels av lovet som ni kanske märker. helt klart bäst!
21 juli - klockan 4 på morgon gick vi till tåget som begav till göteborg. bara de säger allt. gothia som gällde och massa annat skoj.
23 juli - lisse, helt sjukt va kul vi hade. va där med mimmi viktor johannes dennis lukas och så va de säkert nån mer som jag inte kommer ihåg.
27 - måste nog va den roligaste kvällen i årsunda. helt sjukt va kul vi hade, ser lite retard ut på bilden men den kvällen var nästan oslagbar.
4-5 augusti - första gången då ida kom hit, grym natt.
16 augusti - tältade med dessa två tomtar. även att bilden är knäppt vid 5 på morron. grym natt!
det var höjdpunkterna på sommaren, allt kan förklaras i detalj.
nu ska jag ta och gå till skolan.
puss