"Välj dina nära med omsorg"
"Vissa försök att komma nära misslyckas medans andra håller livet ut"
finns det verkligen någon som skulle göra allt för någon annan?
man tror att det finns folk som bryr sig, som alltid ställer upp, som skulle göra allt för en, men det är inte sant, sånt folk finns inte..
www.juliaakarolinaa.blogg.se
man tror att det finns folk som bryr sig, som alltid ställer upp, som skulle göra allt för en, men det är inte sant, sånt folk finns inte..
Jag har tagit en riktigt funderare runt sånt här. Det finns ingen som skulle göra allt för en, ingen som bryr sig så mycket. Nu kommer ni säkert tänka att jo min pojkvän gör det eller min bästavän, men tänk riktigt ordentligt nu, skulle dom verkligen göra ALLT?
Det finns inte, inte vad jag ser. Protesterar ni, ja men sig mig då vem som skulle göra allt för er?
Finns ingen som gör de, människor är allt för ego för det. Man sätter alltid sig själv först, även om det finns människor som bryr sig oerhört mycket om andra så finns det ingen som skulle göra ALLT. Om någon sa ta min hand och hoppa från Mount Everest eller skär av dig halsen för min skull. Ingen som skulle göra något sådant, tro mig!
Jag blir nästan lite besviken när någon kompis eller någon skickar sånt där sms där de står att man skulle göra allt för en och blablabla, för det är inte sant. Även om det är jättegulligt, så är det bara lögner och det vet dom själva. Jag kan erkänna att jag inte skulle göra allt för någon, det finns inte liksom. Visst man kan liksom bry sig jättemycket och blir skitledsen och må skit. Men fortfarande inte göra allt för en person!
Det finns inte, inte vad jag ser. Protesterar ni, ja men sig mig då vem som skulle göra allt för er?
Finns ingen som gör de, människor är allt för ego för det. Man sätter alltid sig själv först, även om det finns människor som bryr sig oerhört mycket om andra så finns det ingen som skulle göra ALLT. Om någon sa ta min hand och hoppa från Mount Everest eller skär av dig halsen för min skull. Ingen som skulle göra något sådant, tro mig!
Jag blir nästan lite besviken när någon kompis eller någon skickar sånt där sms där de står att man skulle göra allt för en och blablabla, för det är inte sant. Även om det är jättegulligt, så är det bara lögner och det vet dom själva. Jag kan erkänna att jag inte skulle göra allt för någon, det finns inte liksom. Visst man kan liksom bry sig jättemycket och blir skitledsen och må skit. Men fortfarande inte göra allt för en person!
Mina tankar som sagt, skriv en kommentar om vad ni tycker om detta och hur ni känner. Blir bara mer motiverad då!
Zeke
Awww har ni sett vad jag hittade på datorn nyss då, en film på mig och Zeke från 08/09 när vi hoppade, saknar verkligen!
..
Jag blir verkligen helt förvirrad av alla killar som finns överallt. Vad dom säger och hur dom beter sig, både när jag pratar med dom eller nån annan, blir helt förvirrad vad dom menar och vad som är sanning och inte.
släpper lös dagen
Då åkte man ner på botten igen, hur jävla mångar gånger till ska jag behöva göra de. Hur jävla många dagar och nätter ska jag fortsätta ligga i sängen och tårarna bara rinner och rinner utan stopp. Hur jävla många gånger ska du få förstöra innan jag har styrkan att säga ifrån....
Som sagt, brast ut idag igen, som alla andra dagar. Tack Monika för att du kom så fort, och tack Johan för att jag alltid kan prata med dig.
Jag orkar inte med allt dömande, jag orkar inte med att folk ens kan säga så hemska saker när dom inte vet ett jävla skit man har vart med om, jag orkar inte behöva stå ut med sånt och jag har inte heller kraften till det. Jag är svag just nu, vissa personer kan verkligens slå till på ömma punken av mig och då är jag nere igen, det är inihelvete svårt att ta sig upp där ifrån.
Måste säga tack till Rasmus ännu en gång för att han fick mig att le när jag var nere, tacka för att han fick mig på andra tankar för en stund!
Men en sak jag skulle vilja få ut till så många som möjligt, snälla snacka inte skit eller lägg taskiga kommentarer eller döm en person när den säger att den mår dåligt. Ni vet inte vad som hänt och det behöver ni inte veta heller, men bryr ni verkligen er så skulle ni tröstat eller bara vara tyst. Inget blir bättre av att bygga på det som redan hänt..
Som sagt, brast ut idag igen, som alla andra dagar. Tack Monika för att du kom så fort, och tack Johan för att jag alltid kan prata med dig.
Jag orkar inte med allt dömande, jag orkar inte med att folk ens kan säga så hemska saker när dom inte vet ett jävla skit man har vart med om, jag orkar inte behöva stå ut med sånt och jag har inte heller kraften till det. Jag är svag just nu, vissa personer kan verkligens slå till på ömma punken av mig och då är jag nere igen, det är inihelvete svårt att ta sig upp där ifrån.
Måste säga tack till Rasmus ännu en gång för att han fick mig att le när jag var nere, tacka för att han fick mig på andra tankar för en stund!
Men en sak jag skulle vilja få ut till så många som möjligt, snälla snacka inte skit eller lägg taskiga kommentarer eller döm en person när den säger att den mår dåligt. Ni vet inte vad som hänt och det behöver ni inte veta heller, men bryr ni verkligen er så skulle ni tröstat eller bara vara tyst. Inget blir bättre av att bygga på det som redan hänt..
hur svårt kan det vara
När jag skriver ut mig på bloggen, så är det inte för att få uppmärksamhet eller att folk ska tycka synd om mig. Det är för att jag ska få saker ur mig, för att få skriva av det jag har i tankarna och i vissa fall kanske få hjälp av er vad som måste göras..
Jag sitter nu här, med illröda tomma tröttpålivet ögon som bara vill slockna. Dom orkar knappt hållas uppe, jag orkar inte le, jag orkar knappt öppna munnen för att säga få ord. Skriver för att få ur mig det jag har på hjärtat, kan jag inte få ut de genom rösten och nå fram till människor..
Min dag har i stort sett gått ut på att sova, sova ifrån problem för ett tag så jag hinner tänka och förbereda mig hur jag ska reagera när problemen hinner ikapp mig.
Jag hatar verkligen att ge ut mig och ligga nere på botten för en person som inte förtjänar det för fem öre. Jag är kär i den personen som du var, inte den du växt till idag. Du säger att du är mogen, att jag bara är en liten fjortis. Men du, vem är den som är liten och omogen här egentligen. Det är inte jag som kastar skit i ansiktet och det är inte jag som försvarar mig genom taskiga ord, det är inte jag som gömmer mig bakom någon idiot. Det är du!
Jag sitter nu här, med illröda tomma tröttpålivet ögon som bara vill slockna. Dom orkar knappt hållas uppe, jag orkar inte le, jag orkar knappt öppna munnen för att säga få ord. Skriver för att få ur mig det jag har på hjärtat, kan jag inte få ut de genom rösten och nå fram till människor..
Min dag har i stort sett gått ut på att sova, sova ifrån problem för ett tag så jag hinner tänka och förbereda mig hur jag ska reagera när problemen hinner ikapp mig.
Jag hatar verkligen att ge ut mig och ligga nere på botten för en person som inte förtjänar det för fem öre. Jag är kär i den personen som du var, inte den du växt till idag. Du säger att du är mogen, att jag bara är en liten fjortis. Men du, vem är den som är liten och omogen här egentligen. Det är inte jag som kastar skit i ansiktet och det är inte jag som försvarar mig genom taskiga ord, det är inte jag som gömmer mig bakom någon idiot. Det är du!
Är det meningen att jag ska vara den tjejen som alla ska se upp till och alltid ska kunna ta all skit? Jag kan inte leva med att vara den, jag lever på att hjälpa människor med det svåra jag själv vart med om. Jag vet hur det känns att vara på den platsen, och istället för att göra samma misstag som jag gjorde. Så vill jag hjälpa folk till att ta en bättre väg ifrån det som sårar och klara sig utan det.
Men även jag mår skit, även jag åker ner till botten, även jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men vem ska jag ta hjälp av? Alla som pratat med mig säger allt som jag en gång lärde dom, vad hjälper det? Behöver nya ord, behöver stöd som jag ännu inte upplevt. Men tänk om det är så att ingen har det stödet nu, tänk om alla människor jag vet om, ännu inte har upplevt det jag upplevt, tänk om jag ligger steget före. Vem ska jag då prata med?
Jag behöver någon att prata med, precis som alla andra behöver. Jag vet själv hur svårt det kan vara att hitta dom och hur svårt man har att lita. Därför försöker jag vara den personen som är lätt att prata och lita på.
Det finns så många frågetecken och så många tårar som fallit pågrund av dig, det är inte rättvist. Inget är rättvist, men något stopp måste det väl finnas ändå, eller?
Jag vet hur alla ser mig och jag vet vad folk säger om mig. Men vet ni vad, jag bryr mig inte ett skit. Jag vet vad som är sant, jag vet vad som hänt, jag vet vem jag är och vad jag gjort, inte ni! det räcker för mig, det räcker om jag vet.. Vad folk än säger och vad folk än tänker så bryr jag mig inte. Dom som sticker och dom som lämnar mig pågrund över vad andra säger, dom är inte vänner. Vänner stannar och vänner vet vad som hände, vänner ljuger man inte för!
Jag är så förbannat trött på människor som låtsas vara ens vän, människor som sviker när man inte duger längre, människor som man trodde var ens vänner och människor som inte har nått annat liv än att snacka skit!
Dom förtjänar inte ens uppmärksamhet, dom förtjänar inte ens tid, dom förtjänar inte ens tårar och dom förtjänar absolut inte att man ska mista sina vänner för en.
Jag vet att i vissa fall låter och verkar jag helt iskall och som att jag inte bryr mig ett skit. Men det gör jag, jag bryr mig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag bryr mig så mycket att jag inte kan tänka klart på vad som är bäst. Det är då jag behöver dom personerna som kan prata med mig, men det är då dom inte finns, för dom inte upplevt det, för jag redan vet allt dom säger...
Jag orkar inte med att tänka på alla problem och bli ledsen över det, jag orkar inte! Nu lägger jag mig i sängen någon timme.
Men även jag mår skit, även jag åker ner till botten, även jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men vem ska jag ta hjälp av? Alla som pratat med mig säger allt som jag en gång lärde dom, vad hjälper det? Behöver nya ord, behöver stöd som jag ännu inte upplevt. Men tänk om det är så att ingen har det stödet nu, tänk om alla människor jag vet om, ännu inte har upplevt det jag upplevt, tänk om jag ligger steget före. Vem ska jag då prata med?
Jag behöver någon att prata med, precis som alla andra behöver. Jag vet själv hur svårt det kan vara att hitta dom och hur svårt man har att lita. Därför försöker jag vara den personen som är lätt att prata och lita på.
Det finns så många frågetecken och så många tårar som fallit pågrund av dig, det är inte rättvist. Inget är rättvist, men något stopp måste det väl finnas ändå, eller?
Jag vet hur alla ser mig och jag vet vad folk säger om mig. Men vet ni vad, jag bryr mig inte ett skit. Jag vet vad som är sant, jag vet vad som hänt, jag vet vem jag är och vad jag gjort, inte ni! det räcker för mig, det räcker om jag vet.. Vad folk än säger och vad folk än tänker så bryr jag mig inte. Dom som sticker och dom som lämnar mig pågrund över vad andra säger, dom är inte vänner. Vänner stannar och vänner vet vad som hände, vänner ljuger man inte för!
Jag är så förbannat trött på människor som låtsas vara ens vän, människor som sviker när man inte duger längre, människor som man trodde var ens vänner och människor som inte har nått annat liv än att snacka skit!
Dom förtjänar inte ens uppmärksamhet, dom förtjänar inte ens tid, dom förtjänar inte ens tårar och dom förtjänar absolut inte att man ska mista sina vänner för en.
Jag vet att i vissa fall låter och verkar jag helt iskall och som att jag inte bryr mig ett skit. Men det gör jag, jag bryr mig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag bryr mig så mycket att jag inte kan tänka klart på vad som är bäst. Det är då jag behöver dom personerna som kan prata med mig, men det är då dom inte finns, för dom inte upplevt det, för jag redan vet allt dom säger...
Jag orkar inte med att tänka på alla problem och bli ledsen över det, jag orkar inte! Nu lägger jag mig i sängen någon timme.
offer
Fan vad livet kan vara hårt ibland, man kan verkligen känna att nu är jag på botten igen. Jag hatar att känna så, det är för ofta och för länge. Jag är nu nere i en svacka eller vad man ska kalla de, vissa säger humörsvängningar och vissa säger deppression. Jag vet inte vad det kallas och jag vet inte hur andra upplever det, men jag vet hur jag känner och jag vet vad som finns i mitt huvud. Även om det ibland kan vara så in i helvete svårt att få ut det på ett sett så man kan få en liten iblick hur det är och vad som pågår. Jag försöker att öppna mig och skriva så bra detaljerade texter som möjligt till mina närmaste som verkligen bryr sig, men det är inte lätt för dom heller att förstå fastän vissa har känt mig halva mitt liv.
Jag har vart med om så grymt många svackor där jag bara velat gömma mig och glömma bort tiden som går. Jag har haft tankar om vissa saker som inte är bra, jag har gjort dummheter som verkligen inte är bra alls, jag har gjort för mycket som egentligen förstört otroligt mycket. Allt detta pga att jag mår så dåligt, ett sett att uttrycka sig. Men jag vet inte om detta är den värsta eller bara en av dom hundra som händer dag till dag, vecka till vecka. Men jag vet, att som det är nu och som jag mår nu är inte skönt eller roligt, det finns ingen uppskattelse någonstans och allt man får är skit, all omtänksamhet från vissa människor är som bortblåst och speciellt allt skitsnack är tillbaka.
Klartecknet jag fick idag, ett tecken på att gå vidare, det måste vara det jobbigaste inom denna "linje". Att jag trodde att dom orden skulle komma förstår jag inte, och att jag trodde att det skulle ta så hårt. Jag har förklarat, jag har försökt, jag har brytt mig, jag har älskat, jag har gjort allt för personen. Men inte fan får man nått tillbaka, inte ens ett tack! Allt man får är skit och en brusten själv, igen.
Vissa personer kan verkligen förändras, även om jag jämt säger att det gör folk och man gör det åt olika håll. Men det borde finnas en gräns hos personer, hur dum i huvudet och hur känslokall man verkligen kan bli, varför uppfann inte gud det!
Jag vet inte hur jag funkar och hur jag tänker ibland, ibland så kan jag släppa taget om allt och bara brista ut i gråt, ibland så kan jag bara pina mig själv så mycket att någon får säga åt mig, ibland så bara kan jag skita i allt, ligga kvar i sängen och bara skita i allt, sova bort dagar och inte bry mig.
Jag hatar att känna deppression över någon annan, som inte förtjänar det. Jag hatar att känna att man inte duger vissa dagar. Jag hatar att människor inte kan tänka på någon annan än sig själv. Jag hatar att bry mig så in i helvete mycket för någon som inte uppskattar det.
Att vara depprimerad är inte lätt, men vad är lätt egentligen. Men att känna glädje är en kraft som man får från den som förtjänar glädjen som man ger.
Ge aldrig ut kraft till någon som får dig att må piss, men ge ut kraften till någon som får dig glad!
Jag vet att det är skitsvårt, jag vet att man mår förjävla piss, jag vet att det kan ta månader till år att gå vidare. Men peppa på, hjälp dina vänner som mår piss, skit inte i dom bara för att dom mår dåligt, det är då dom behöver dig som mest!
Jag har vart med om så grymt många svackor där jag bara velat gömma mig och glömma bort tiden som går. Jag har haft tankar om vissa saker som inte är bra, jag har gjort dummheter som verkligen inte är bra alls, jag har gjort för mycket som egentligen förstört otroligt mycket. Allt detta pga att jag mår så dåligt, ett sett att uttrycka sig. Men jag vet inte om detta är den värsta eller bara en av dom hundra som händer dag till dag, vecka till vecka. Men jag vet, att som det är nu och som jag mår nu är inte skönt eller roligt, det finns ingen uppskattelse någonstans och allt man får är skit, all omtänksamhet från vissa människor är som bortblåst och speciellt allt skitsnack är tillbaka.
Klartecknet jag fick idag, ett tecken på att gå vidare, det måste vara det jobbigaste inom denna "linje". Att jag trodde att dom orden skulle komma förstår jag inte, och att jag trodde att det skulle ta så hårt. Jag har förklarat, jag har försökt, jag har brytt mig, jag har älskat, jag har gjort allt för personen. Men inte fan får man nått tillbaka, inte ens ett tack! Allt man får är skit och en brusten själv, igen.
Vissa personer kan verkligen förändras, även om jag jämt säger att det gör folk och man gör det åt olika håll. Men det borde finnas en gräns hos personer, hur dum i huvudet och hur känslokall man verkligen kan bli, varför uppfann inte gud det!
Jag vet inte hur jag funkar och hur jag tänker ibland, ibland så kan jag släppa taget om allt och bara brista ut i gråt, ibland så kan jag bara pina mig själv så mycket att någon får säga åt mig, ibland så bara kan jag skita i allt, ligga kvar i sängen och bara skita i allt, sova bort dagar och inte bry mig.
Jag hatar att känna deppression över någon annan, som inte förtjänar det. Jag hatar att känna att man inte duger vissa dagar. Jag hatar att människor inte kan tänka på någon annan än sig själv. Jag hatar att bry mig så in i helvete mycket för någon som inte uppskattar det.
Att vara depprimerad är inte lätt, men vad är lätt egentligen. Men att känna glädje är en kraft som man får från den som förtjänar glädjen som man ger.
Ge aldrig ut kraft till någon som får dig att må piss, men ge ut kraften till någon som får dig glad!
Jag vet att det är skitsvårt, jag vet att man mår förjävla piss, jag vet att det kan ta månader till år att gå vidare. Men peppa på, hjälp dina vänner som mår piss, skit inte i dom bara för att dom mår dåligt, det är då dom behöver dig som mest!
Självförtroende
Ett stort ämne som jag märker väldigt mycket i omgivning är det med att vara sig själv och tro på sig själv - självförstroende.
Jag ser knappt en enda person i min omgivning som har bra självförtroende och verkligen tror på sig själv, det är så himla ovanligt! Jag tycker att det nästan är lite hemsk för dom personerna om jag ska vara ärlig, att dom kan knäckas av få dumma ord eller inte vågar öppna munnen för dom tror att dom säger fel ord.
Att utstråla osäkerhet och låta sig själv vara i skuggan ger bara människor tillfällan att slå ner er till botten, där är det inte lätt att komma upp ifrån.
Men varför tar jag då upp detta ämne?
Jo, jag har själv vart där vid osäkerheten och ville välja mina ord väl. Men det var bra längesedan och det märker man verkligen inte av nu om man träffar mig.
Jag är nu den där som aldrig är tyst, sätter mig inte i skuggan, utstrålar inte osäkerhet, skakar av mig dumma och elaka kommentarer. Det leder även till att folk inte längre försöker att slå ner mig, dom vet själv att dom inte lyckas.
Men då är ju frågar, hur bar jag mig åt?
Det kommer nu tips till er alla som själv vet och känner att självförtroendet inte är på topp.
Jag vet att det är skitsvårt att stå på sig och visa att man är stark. Men det finns ett citat som verkligen är stärkande och stämmer till 110%.
- What doesn´t kill you, only makes you stronger.
Det är verkligen sant, ju mer saker man är med och och ju mer skit man får ju starkare blir man, i slutändan! Vissa tar vara på de positiva i de negativa och gör om det till positivt och till sin egen fördel, för vissa tar det längre tid. Men det finns alltid hjälp att få, antingen av kompisar eller av någon man ser upp till, eller också ser ner till. Den man vill helt enkelt, ni vet, jag har alltid öppna armar för att hjälpa människor. Självförtroende är något som jag är riktigt väl medveten om vad det är.
Känner ni för att prata, ta då bara kontakt med mig. Jag garanderar er att det är mycket enklare att hjälpa till och tipsa en person när man vet mer exakt vad som är problemet och situationen, än att sitta och skriva som en sammanfattning om allting och tips till det. Ni förstår poängen va?
Att skita i andras åsikter kan ta år för endel att bygga upp och för endel så tar det inte riktigt lika lång tid. Det handlar inte bara om hur man är som person, utan också hur väl man vill och hur mycket man tror att det får. Sålänge man inte tror att man kan bygga upp det, så går det inte. Så ge fan på´t att ni ska det så klarar ni det. Så är det med allt, bara ge fan på´t!
Om det finns någon som helst fråga, eller nått ni vill prata om så är det bara att adda msn eller Facebook. Skriv gärna där eller en kommentar om vad ni skulle tycka vara bra och intressant att läsa om också.
[email protected]
Julia Boberg
Jag ser knappt en enda person i min omgivning som har bra självförtroende och verkligen tror på sig själv, det är så himla ovanligt! Jag tycker att det nästan är lite hemsk för dom personerna om jag ska vara ärlig, att dom kan knäckas av få dumma ord eller inte vågar öppna munnen för dom tror att dom säger fel ord.
Att utstråla osäkerhet och låta sig själv vara i skuggan ger bara människor tillfällan att slå ner er till botten, där är det inte lätt att komma upp ifrån.
Men varför tar jag då upp detta ämne?
Jo, jag har själv vart där vid osäkerheten och ville välja mina ord väl. Men det var bra längesedan och det märker man verkligen inte av nu om man träffar mig.
Jag är nu den där som aldrig är tyst, sätter mig inte i skuggan, utstrålar inte osäkerhet, skakar av mig dumma och elaka kommentarer. Det leder även till att folk inte längre försöker att slå ner mig, dom vet själv att dom inte lyckas.
Men då är ju frågar, hur bar jag mig åt?
Det kommer nu tips till er alla som själv vet och känner att självförtroendet inte är på topp.
- För det första, tänk smart! Jag har dels min mamma att tacka för där, som hjälp mig tänka så smart.. Men meningen i det hela. Tänk på varför en person säger sådanna saker, varför dom vill ha ner dig, varför DU låter dom de, varför du inte tänkt på ditt bästa innan, varför ska du ens lägga energi på sådanna personer, är du vän med dom, varför är du då vän med dom, varför på alla tankar och frågor du har själv!
- Lägg alltid i bakhuvuved att ingen ska få försöra ditt liv och få dig att må dåligt. Ärligt så är det synd om folk som inte har bättre för sig när dom försöker att trycka ner folk, men visa då att du är stark och du skakar av dig det.
- Tro på dig själv! Alla har olika åsikter och alla kan inte tänka lika. Men för dig, så är det din åsikt och du har lika mycket rätt att få den hörd som alla andra.
Jag vet att det är skitsvårt att stå på sig och visa att man är stark. Men det finns ett citat som verkligen är stärkande och stämmer till 110%.
- What doesn´t kill you, only makes you stronger.
Det är verkligen sant, ju mer saker man är med och och ju mer skit man får ju starkare blir man, i slutändan! Vissa tar vara på de positiva i de negativa och gör om det till positivt och till sin egen fördel, för vissa tar det längre tid. Men det finns alltid hjälp att få, antingen av kompisar eller av någon man ser upp till, eller också ser ner till. Den man vill helt enkelt, ni vet, jag har alltid öppna armar för att hjälpa människor. Självförtroende är något som jag är riktigt väl medveten om vad det är.
Känner ni för att prata, ta då bara kontakt med mig. Jag garanderar er att det är mycket enklare att hjälpa till och tipsa en person när man vet mer exakt vad som är problemet och situationen, än att sitta och skriva som en sammanfattning om allting och tips till det. Ni förstår poängen va?
Att skita i andras åsikter kan ta år för endel att bygga upp och för endel så tar det inte riktigt lika lång tid. Det handlar inte bara om hur man är som person, utan också hur väl man vill och hur mycket man tror att det får. Sålänge man inte tror att man kan bygga upp det, så går det inte. Så ge fan på´t att ni ska det så klarar ni det. Så är det med allt, bara ge fan på´t!
Om det finns någon som helst fråga, eller nått ni vill prata om så är det bara att adda msn eller Facebook. Skriv gärna där eller en kommentar om vad ni skulle tycka vara bra och intressant att läsa om också.
[email protected]
Julia Boberg
Öppnar tankarna och känslorna för er alla!
Visst har ni någon gång känt att allt är skit, att inget funkar och allt bara strävar emot en? Att allt man glädjats av och ser fram emot bara rasar ner? Det tror jag nog att ni gjort, tror alla har gjort det. Men när det väl är, så är det inte lätt och man har bara lust att sjunka genom golvet.
Precis i den perioden är jag i nu, där allt bara är emot mig och jag har lust att försvinna för ett tag. Jag varken förstår folks tankar eller mina egna, hur folk ens kan säga och göra sånna saker och hur jag aldrig någonsin kan ta mig i skinnet och göra det som måstes göra.
Allt ska jämt komma på samma gång! Tappa närmaste vännerna, skaffa nya vänner, träffa en kille, sket sig där, bråk med familj, allmänna livet bara rasar och allt blir hopplöst. Jag får sånt här ofta, för ofta! Och vissa personer vet precis hur man ska göra och vilka knappar man ska trycka på för att få mig att flippa. Så kommer det alltid att vara och jag vet att det kommer att finnas flera som kommer att göra de nu, antingen medvetet eller omedvetet. Med det är fortfarande rätt knappar och det är fortfarande så att jag flippar ihop.
Vissa tänker kanske också att det inte är så bra att sitta och skriva ut om sig själv så alla kan läsa, men kan då säga att detta är bara en hundradel om mig. Här står inget om anledning och konsekvenserna. Här står det bara om nuet och hur jag mår.
Det kommer som en chock för många, att jag verkligen kan vara sån här. En sån som inte gör nått, som bara sitter och skakar, som bara har en sak i tankarna, som inte vill prata eller vara med någon, som bara vill ligga i sängen. Det är ofattbart i mångas ögon, och i mina med ibland. Det är inte mig, inte mitt skal till den brytna själen innuti.
Ni vet, människor älskar uppmärksamhet och många, väldigt många skriver ut allt om sig för att folk ska tycka synd om en eller om man bråkar så gör man de offentligt bara för att andra ska ta en sida och sånt. Jag vet precis hur det är att ha alla emot en pga fel information till omgivningen, jag vet också hur det känns att ha alla med mig. Det är härligt, men samtidigt en stor press, för jag hatar verkligen att göra folk illa med mening och speciellt om man har med sig massa folk bakom en som egentligen inte ens har nått med saken att göra. Utan bara för att man själv ska känna sig trygg, men hur känner sig inte den andra då. Inte bra kan jag säga!
Men där kom vi in på fel ämne. Grejen är, jag orkar inte lägga min lilla energi till att underhålla människor genom bloggen eller bjuda på mig själv just nu. Även de är ofattbart, det brukar ju vara min vardag. Men just nu, de enda som behövs egentligen, de är en person som inte sviker. Jag trodde att jag hade det, men inte längre, nu har dom svikit. Finns det verkligen ingen som alltid stannar. Jag försöker vara den som aldrig sviker som alltid finns där och som alltid gör sitt yttersta för att få andra att må bra. Och ja, oftast så går det bra. Jag kämpar på att vara den vännen som jag själv vill ha, just för att jag vet själv hur det är att inte ha den vännen!
Vissa av er som läser känner igen er, vissa känner sig träffad av olika ord, vissa ser upp till mig, vissa ser ner på mig, vissa vill vara som mig, vissa vill förstöra, vissa skrattar, vissa blir rörd, vissa vet precis vad jag pratar om!
Kolla er omkring, finns det verkligen någon person som du förstår dig på, precis satt du vet hur den är inomsig och om det verkligen är ett skal eller genomskinlig rakt igenom? Jag tror inte på att det finns någon som känner en annan person rakt igenom, som vet precis hur den funkar. Jag trodde på det förr, enda tills man får bekräftelsen till att det är fel.
Jag funkar inte så att jag ignorerar andras måenden. Jag vet personer som tackar mig och skattar mig så högt just för att jag inte funkar så att jag inte bryr mig. Men jag vet också att det finns människor som känner att jag skiter i dom. Och självklart är det så, man kan inte ha alla med sig.
Vissa känner att jag förändrade deras liv, vissa känner att jag glömt dom, vissa känner att jag byter vänner hit och dit, vissa känner att jag lekt med deras känslor, vissa känner att det bara var jag som fanns där, vissa känner att det inte finns någon annan som man kan öppna sig så mycket för, vissa bara känner att dom inte vet alls eller allt tillsammans. Alla har olika känslor och det finns alltid en förklaring eller andledning till dom. Men en sak är klart, det finns inga dumma eller pinsamma känslor. Enligt mig!
Det kan handla om känslor till en hund eller en person, eller helt enkelt till en liten sak i ens rum. Det kan låta dumt när man skriver det såhär, men det är inte dumt när man kommer till känslor. Jag har vart med om många olika känslor till olika saker och människor. Men varje gång tänker jag, det är inte saken eller personen det är om det är känslan om situationen.
T.ex. Om man mår dåligt över någon eller något som hänt med en person, då är det inte personen i fråga utan anledningen till händelsen och baktankarna i det hela. Det är inte hur personen är, det är mer vad som hände just den tiden som händelsen inträffade.
Det är svårt att förklara, men jag är säker på att som personerna som öppnar sig för mig förstår mig och hur jag menar då dom själv har vart i den sittsen.
Det känns verkligen i fingrarna att det finns hur mycket som behöver komma ut och hur mycket som helst som jag själv behöver prata med någon om. Men som jag sa, jag har ingen att öppna mig på det sättet för. Men jag försöker att vara den som jag själv behövt haft!
Jag skriver från mina åsikter och mina tankar och känslor.
Inte ens en bok kan förklara en annan människas liv, tankar och känslor. Men det är inte meningen att man ska rota i andras liv utan tillstånd, du har ditt eget att gå igenom och lära känna!
Precis i den perioden är jag i nu, där allt bara är emot mig och jag har lust att försvinna för ett tag. Jag varken förstår folks tankar eller mina egna, hur folk ens kan säga och göra sånna saker och hur jag aldrig någonsin kan ta mig i skinnet och göra det som måstes göra.
Allt ska jämt komma på samma gång! Tappa närmaste vännerna, skaffa nya vänner, träffa en kille, sket sig där, bråk med familj, allmänna livet bara rasar och allt blir hopplöst. Jag får sånt här ofta, för ofta! Och vissa personer vet precis hur man ska göra och vilka knappar man ska trycka på för att få mig att flippa. Så kommer det alltid att vara och jag vet att det kommer att finnas flera som kommer att göra de nu, antingen medvetet eller omedvetet. Med det är fortfarande rätt knappar och det är fortfarande så att jag flippar ihop.
Vissa tänker kanske också att det inte är så bra att sitta och skriva ut om sig själv så alla kan läsa, men kan då säga att detta är bara en hundradel om mig. Här står inget om anledning och konsekvenserna. Här står det bara om nuet och hur jag mår.
Det kommer som en chock för många, att jag verkligen kan vara sån här. En sån som inte gör nått, som bara sitter och skakar, som bara har en sak i tankarna, som inte vill prata eller vara med någon, som bara vill ligga i sängen. Det är ofattbart i mångas ögon, och i mina med ibland. Det är inte mig, inte mitt skal till den brytna själen innuti.
Ni vet, människor älskar uppmärksamhet och många, väldigt många skriver ut allt om sig för att folk ska tycka synd om en eller om man bråkar så gör man de offentligt bara för att andra ska ta en sida och sånt. Jag vet precis hur det är att ha alla emot en pga fel information till omgivningen, jag vet också hur det känns att ha alla med mig. Det är härligt, men samtidigt en stor press, för jag hatar verkligen att göra folk illa med mening och speciellt om man har med sig massa folk bakom en som egentligen inte ens har nått med saken att göra. Utan bara för att man själv ska känna sig trygg, men hur känner sig inte den andra då. Inte bra kan jag säga!
Men där kom vi in på fel ämne. Grejen är, jag orkar inte lägga min lilla energi till att underhålla människor genom bloggen eller bjuda på mig själv just nu. Även de är ofattbart, det brukar ju vara min vardag. Men just nu, de enda som behövs egentligen, de är en person som inte sviker. Jag trodde att jag hade det, men inte längre, nu har dom svikit. Finns det verkligen ingen som alltid stannar. Jag försöker vara den som aldrig sviker som alltid finns där och som alltid gör sitt yttersta för att få andra att må bra. Och ja, oftast så går det bra. Jag kämpar på att vara den vännen som jag själv vill ha, just för att jag vet själv hur det är att inte ha den vännen!
Vissa av er som läser känner igen er, vissa känner sig träffad av olika ord, vissa ser upp till mig, vissa ser ner på mig, vissa vill vara som mig, vissa vill förstöra, vissa skrattar, vissa blir rörd, vissa vet precis vad jag pratar om!
Kolla er omkring, finns det verkligen någon person som du förstår dig på, precis satt du vet hur den är inomsig och om det verkligen är ett skal eller genomskinlig rakt igenom? Jag tror inte på att det finns någon som känner en annan person rakt igenom, som vet precis hur den funkar. Jag trodde på det förr, enda tills man får bekräftelsen till att det är fel.
Jag funkar inte så att jag ignorerar andras måenden. Jag vet personer som tackar mig och skattar mig så högt just för att jag inte funkar så att jag inte bryr mig. Men jag vet också att det finns människor som känner att jag skiter i dom. Och självklart är det så, man kan inte ha alla med sig.
Vissa känner att jag förändrade deras liv, vissa känner att jag glömt dom, vissa känner att jag byter vänner hit och dit, vissa känner att jag lekt med deras känslor, vissa känner att det bara var jag som fanns där, vissa känner att det inte finns någon annan som man kan öppna sig så mycket för, vissa bara känner att dom inte vet alls eller allt tillsammans. Alla har olika känslor och det finns alltid en förklaring eller andledning till dom. Men en sak är klart, det finns inga dumma eller pinsamma känslor. Enligt mig!
Det kan handla om känslor till en hund eller en person, eller helt enkelt till en liten sak i ens rum. Det kan låta dumt när man skriver det såhär, men det är inte dumt när man kommer till känslor. Jag har vart med om många olika känslor till olika saker och människor. Men varje gång tänker jag, det är inte saken eller personen det är om det är känslan om situationen.
T.ex. Om man mår dåligt över någon eller något som hänt med en person, då är det inte personen i fråga utan anledningen till händelsen och baktankarna i det hela. Det är inte hur personen är, det är mer vad som hände just den tiden som händelsen inträffade.
Det är svårt att förklara, men jag är säker på att som personerna som öppnar sig för mig förstår mig och hur jag menar då dom själv har vart i den sittsen.
Det känns verkligen i fingrarna att det finns hur mycket som behöver komma ut och hur mycket som helst som jag själv behöver prata med någon om. Men som jag sa, jag har ingen att öppna mig på det sättet för. Men jag försöker att vara den som jag själv behövt haft!
Jag skriver från mina åsikter och mina tankar och känslor.
Inte ens en bok kan förklara en annan människas liv, tankar och känslor. Men det är inte meningen att man ska rota i andras liv utan tillstånd, du har ditt eget att gå igenom och lära känna!
Skitsnack och onödiga kommentarer!
När man har dåligt självförtroende klagar ni på att man ska ha bättre
När man har bra självförtroende klagar ni på att man är ego
När man är nått mitt emellan pratar ni inte med en
Hur fan ska ni ha de? hur fan ska man kunna vara sig själv utan att alla ska klaga.
Jag har bra självförtroende, ändå klagar ni att jag inte ska ha de.
Liksom, människor kan sitta och klaga till någon att den har jättesmäla ben t.ex, sen så säger dom att det är snyggt och man ska ha smala ben. Bara för att dom ska ha nått att klaga på. Varför?
Det är bara så jävla onödigt att man alltid ska ha något att klaga på. Men folk är sån, man ska alltid ha något att klaga på, vare sig man sårar den andra eller egentligen tycker att det är rätt eller fint. Men frågan är varför vi människor håller på så, varför man alltid ska lägga sig i andras liv?
Jag kan inte säga att jag aldrig sagt nått dumt om någon för det har jag och det vet jag själv. Har lärt mig av de och faktiskt säger knappt nått taskigt om någon, mera att man säger att hon är jättefin eller han har skitsnyggt hår. Varför kan man inte bara säga fina komplimanger i stället?
Nu för tiden när jag hör någon som snackar skit om någon, även om det faktiskt är min kompis. Så säger jag till, att nej nu ska vi inte snacka skit och vara dum mot personen. Även om jag ibland inte riktigt gillar nått med personen så behöver man inte säga de rätt ut, håll de för dig själv i stället.
Jag vet själv att när man verkligen inte gillar någon person och man bråkat eller nått sånt med den. Då kan det bara vara så skönt att sitta med sin bästavän och snacka skit om de som inte är bra på personen och sånt. Eller när man blivit dumpad och tycker det är jobbigt så kan man snacka med bästavännen och ta upp allt dåliga så man liksom släpper lite på linan till han. Men det är fortfarande inte så att man säger de rätt ut till allmänheten, utan till en person som man har tillit till och som vet situationen. I alla fall för mig så snackar jag i inte skit om någon om det inte hänt nått. Och allmänheten vet inget om de så dom får ofta heeelt fel uppfattning om allting så man får dåligt rykte liksom!
Men förstår ni poängen i de hela?
När man har bra självförtroende klagar ni på att man är ego
När man är nått mitt emellan pratar ni inte med en
Hur fan ska ni ha de? hur fan ska man kunna vara sig själv utan att alla ska klaga.
Jag har bra självförtroende, ändå klagar ni att jag inte ska ha de.
Liksom, människor kan sitta och klaga till någon att den har jättesmäla ben t.ex, sen så säger dom att det är snyggt och man ska ha smala ben. Bara för att dom ska ha nått att klaga på. Varför?
Det är bara så jävla onödigt att man alltid ska ha något att klaga på. Men folk är sån, man ska alltid ha något att klaga på, vare sig man sårar den andra eller egentligen tycker att det är rätt eller fint. Men frågan är varför vi människor håller på så, varför man alltid ska lägga sig i andras liv?
Jag kan inte säga att jag aldrig sagt nått dumt om någon för det har jag och det vet jag själv. Har lärt mig av de och faktiskt säger knappt nått taskigt om någon, mera att man säger att hon är jättefin eller han har skitsnyggt hår. Varför kan man inte bara säga fina komplimanger i stället?
Nu för tiden när jag hör någon som snackar skit om någon, även om det faktiskt är min kompis. Så säger jag till, att nej nu ska vi inte snacka skit och vara dum mot personen. Även om jag ibland inte riktigt gillar nått med personen så behöver man inte säga de rätt ut, håll de för dig själv i stället.
Jag vet själv att när man verkligen inte gillar någon person och man bråkat eller nått sånt med den. Då kan det bara vara så skönt att sitta med sin bästavän och snacka skit om de som inte är bra på personen och sånt. Eller när man blivit dumpad och tycker det är jobbigt så kan man snacka med bästavännen och ta upp allt dåliga så man liksom släpper lite på linan till han. Men det är fortfarande inte så att man säger de rätt ut till allmänheten, utan till en person som man har tillit till och som vet situationen. I alla fall för mig så snackar jag i inte skit om någon om det inte hänt nått. Och allmänheten vet inget om de så dom får ofta heeelt fel uppfattning om allting så man får dåligt rykte liksom!
Men förstår ni poängen i de hela?
gååååshud!
Ojojojojojoj, hittade massa filmer från när det var Brynäs-Djurgården den 5 Februari och jag kan då säga att denna dag och denna match så var klacken helt godkänd! Ni kan ju se själva, tyvärr så filmades de med mobil så kasst ljud men lyssna och njut!
BÖG HELVETE!
ÅH JAG HATAR ATT VARA MIG!
Fattar inte att människor aldrig kan fatta vad som är ens värsta mardrömmar när man sagt de 3000 gånger..
Fattar inte att människor aldrig kan fatta vad som är ens värsta mardrömmar när man sagt de 3000 gånger..
för och nakdelar med att vara singel och ha pojkvän?
men egentligen, vad väger upp mest?
att aldrig vara ensam och jämt veta att det finns en som älskar en för precis den man är och hur man en ser ut men ist så är man bunden och kan inte göra så mycke och låser ut vänner och familj mera.. eller att inte ha någon nära som alltid finns precis vid ens sida, men ist så är man fri och kan göra vad man vill och man har sina vänner tätt intill!
Men egentligen, vad väger upp mest?
Att aldrig vara ensam och jämt veta att det finns en som älskar en för precis den man är och hur man en ser ut men ist så är man bunden och kan inte göra så mycke och låser ut vänner och familj mera..
Eller att inte ha någon nära som alltid finns precis vid ens sida, men ist så är man fri och kan göra vad man vill och man har sina vänner tätt intill!
Vad tycker NI väger upp mest?
Vad tycker NI väger upp mest?
du!
Du satt där,
helt ensam, precis som jag.
Jag satt och tänkte på dig, på oss,
skulle det någonsin bli vi 2 igen.
Jag älskade dig du hatade mig.
Men nu har jag förstått att du betyder allt för mig.
Bara vi är kompisar mår jag bra.
men du kommer alltid betyda
mer för mig än en kompis.
För jag älskar dig och du kommer alltid att finnas i mina tankar.
När jag var ledsen tröstade du mig.
När jag grät torkade du mina tårar.
När jag skrattade så skrattade du med mig.
Jag Älskar Dig
helt ensam, precis som jag.
Jag satt och tänkte på dig, på oss,
skulle det någonsin bli vi 2 igen.
Jag älskade dig du hatade mig.
Men nu har jag förstått att du betyder allt för mig.
Bara vi är kompisar mår jag bra.
men du kommer alltid betyda
mer för mig än en kompis.
För jag älskar dig och du kommer alltid att finnas i mina tankar.
När jag var ledsen tröstade du mig.
När jag grät torkade du mina tårar.
När jag skrattade så skrattade du med mig.
Jag Älskar Dig
,,
Tystnad är sorg. Sorg är död. Död är den som behövde stöd.
Hörs imon
Är på jätte dåligt humör och har tyvärr vart de hela kvällen därav dålig uppdatering.
Kommer nog inte att bli nå mer inlägg ikväll.
Blir bara så jävla trött på alla jävla tards som hela jävla tiden ska klanka ner på folk när man mår som sämst!
Blir bara så jävla trött på alla jävla tards som hela jävla tiden ska klanka ner på folk när man mår som sämst!
feel my heart stop beating
i wan´t to be on my place in the world,
but it´s not here...
tungt varje dag utan dig!
världens bästa underbaraste saknade älskade Chaplin, så tomt och tråkigt utan dig!
..
jag vill veta varför inget är som förut
är det jag som förändrats? förklara hur...
ser ingen mening med att ljuga om de här
sanningen är, jag är inte lycklig såhär
talar ut, fyfan för sånt beteende
måste få detta ur mig nu!
jag verkligen hatar folk som har beteendet "amen hon tycker inte att hon är nå snäll, då gör inte jag de heller, fast jag inte känner henne men skit samma måste ju hänga med kompisen liksom".. VAFAN FOLK TA OCH FÖLJ DINA EGNA KÄNSLOR OCH ÅSIKTER! stör mig så fruktansvärt på sånna människor.
vi säger att jag inte känner en person, så säger hon massa skit om mig, fast hon inte ens känner mig. VAFAN är de för liv! snälla, kan ni inte bara ta och lära känna personen och sen snacka skit om ni måste, MEN VAFAN INTE FÖRE NI EN VET VEM DE ÄR! finns allt för många som dömmer folk bara för att man vill eller för att ens kompis kompis kompis kanske sagt hej och man inte var så glad den dagen. så patetiskt beteende så jag har lust att cutta allihopa..
jag slår vad om att ingen av mina kompisar snackar skit om mig, ingen är sån och så skulle vi absolut inte ens vara kompisar om man gör sånt. varför ens snacka skit, varför ens lägga sig i nån annans liv.. hur ofta är det som jag går och snackar skit? aldrig, finns inte ens en anledning att gå och snacka om nån man absolut inte känner och som absolut inte har en mening eller plats i ens liv, varför då lägga energi på att snacka skit som ändå inte ger nått! förstår mig inte på sånna människor, eller deras beteende kanske man ska säga. för personerna är de absolut inget fel på, men de beteendet är ett handikapp enligt mig, även om sjukt många har det så är de så jag tycker!