Julia Boberg

Det har alltid varit så att jag vart smal och sånt, visst de va innan man börjar få former och sånt. men utöver de så har jag nästan alltid vart smal, nästan för smal. tills för bara nåra år sedan, eller nått år sen. då jag börja äta godis och onyttigt när jag mådde dåligt, värsta man kan göra. och jag har ju tendens att lägga allt på höfterna magen och låren, helt naturligt på en tjej. så då har jag fått sånna komplexer över de och vill gå ner allt dedär. men de är inte så lätt att bara sluta äta godis och ta tag i allt när man mår dåligt. sen så har jag inte heller så jättesmala vader som jag önska, men de är mestadels mina muskler. mina kompisar blir helt till sig när jag spänner, dom tror inte att man kan ha så mycke muskler på ben, haha.. om man tänker bort dedär, så har jag inte heller gillat min näsa och de gör jag verkligen inte nu heller, tycker jämt att den är för stor och sånt. mitt hår är inte direkt en höjdare heller eftersom de är så tunt och kort, därför jag använt löshår, mest för att de är så tunt. många undrar kanske varför jag inte tar upp min längd. de är ju så att jag har hatat min längd i alla år just för att jag blir längre än alla killar (hehe). men nu när man blir äldre så märker man även att killarna och tjejerna för den delen börjar mogna och växer. om man tänker bort dom jättesmå killarna i min klass och tjejerna så är jag nästan kortast. dom som man aldrig trodde skulle bli längre är nu de, och de är jätteskönt. så nu när jag blir äldre så är jag nöjd med den. tycker de är fint med långa tjejer, dom som är korta är så himla söta, t.ex monika. haha..

sen finns de ju självklart delar på kroppen som jag är extra nöjd över. kan börja med ögonen, har alltid gillat mina ögon för dom är verkligen lysande blå, fast dom framhävs som bäst när jag är blond. min mun kanske många tycker är stor, men mina läppar är lagom fylliga och de är faktiskt snyggt. ben musklerna är nått jag är stolt över oxå, inte många som har de. rumpan och brösten klagar jag inte på, har verkligen putrumpa och de är ju inget killar säger nej till, inte brösten heller, lagomstora och så...

då ska vi se vart jag ska börja. mina föräldrar är skilda. pappa bor i en liten by utanför valbo med sin tjej och 2 barn, dom väntar ett till i januari. hans tjej har en dotter sen tidigare som är 17 år nu. jag bor aldrig där... hos mamma, där jag då bor. så har hon gift sig, han hade 2 barn sen tidigare som är 13 och 16 sedan har dom ett tillsammans på 3år. jag har en syrra på 24 som bor i göteborg och en bror på 25 som bor i lägenhet här i sandviken. de va väl inte så mycke annat intressant att veta.

ändå sedan jag följde med min syrra på 17år till hennes sköthäst för kanske 5-6år sen, så har jag älskat hästar. började så snabbt som möjligt på STORK ridskola som jag fortfarande rider på. hemma hos pappa skaffade vi häst för 5 år sen. det började med en c-ponny, men ganska snabbt så skaffa vi en d-ponny oxå. hade dom i ungefär 2 år. sen fick c ponnyn kolik och var tyvärr tvungen att avlivas. men ungefär ett halvår efter så hämtade vi hem en storhäst. problemhäst va de iaf. hade kvar dom ett år sen så blev de andra intressen för min syrras sida som lockade och då va tyvärr att sälja. jag kunde inte ta hand om dom båda om jag bodde hos mamma, tyvärr. men efter de så har jag fortsatt och rida. började i hoppgruppen på måndagar som jag fortfarande går i. har gått där i två år nu. ridit zeke under dom åren och ja tror nog vi känner varann innan och utan nu, han har verkligen vart min livskraft när jag mått som sämst. men tyvärr börjar ridkarriären dra mot sitt slut. efter jul så slutar jag på STORK. efter ungefär 5 år där så kan jag lova att jag lärt mig allt jag kan nu. att fått uppleva så mycke, tacksam för det.

dansen kommer att ta över efter jul, jätte mycke billigare och tyvärr mycke roligare.

utöver detta så jag spelat innebandy från jag var 8år ungefär, det började i runsten sedan till storvik och sen till alba. bästa och mest uppskattade tiden var såklart alba. seriesegrare blev vi oxå, klart roligaste laget. men slutade p.g.a att min andning blev sämre och jag kunde inte träna.

sen står kompisar högt på listan för mig oxå, dom man delar allt med och som man är med varje dag.

om jag ska vara ärlig så tror jag verkligen att jag är en riktigt härlig tjej att vara med. för jag är nästan jämt glad, om man utser när man mår dåligt. men min egen personlighet skulle jag nog beskriva såhär. mycket glad och verkligen pratglad, jag pratar och skrattar jämt, har en sjuk humor som många gillar. jag är jätte sprallig och väldigt spontan. jag är väldigt omtänksam och bryr mig sjukt mycke om mina vänner, dom står högt i mitt liv. jag visar alltid min kärlek till dom jag älskar. och på tala om min självkänsla, den är väldigt hög kan jag lova. kanske därför jag är lite som jag är oxå. nej jag vet inte riktigt hur man ska kunna beskriva mig själv. får fråga er mina vänner, hur är jag som person?