hur svårt kan det vara
När jag skriver ut mig på bloggen, så är det inte för att få uppmärksamhet eller att folk ska tycka synd om mig. Det är för att jag ska få saker ur mig, för att få skriva av det jag har i tankarna och i vissa fall kanske få hjälp av er vad som måste göras..
Jag sitter nu här, med illröda tomma tröttpålivet ögon som bara vill slockna. Dom orkar knappt hållas uppe, jag orkar inte le, jag orkar knappt öppna munnen för att säga få ord. Skriver för att få ur mig det jag har på hjärtat, kan jag inte få ut de genom rösten och nå fram till människor..
Min dag har i stort sett gått ut på att sova, sova ifrån problem för ett tag så jag hinner tänka och förbereda mig hur jag ska reagera när problemen hinner ikapp mig.
Jag hatar verkligen att ge ut mig och ligga nere på botten för en person som inte förtjänar det för fem öre. Jag är kär i den personen som du var, inte den du växt till idag. Du säger att du är mogen, att jag bara är en liten fjortis. Men du, vem är den som är liten och omogen här egentligen. Det är inte jag som kastar skit i ansiktet och det är inte jag som försvarar mig genom taskiga ord, det är inte jag som gömmer mig bakom någon idiot. Det är du!
Jag sitter nu här, med illröda tomma tröttpålivet ögon som bara vill slockna. Dom orkar knappt hållas uppe, jag orkar inte le, jag orkar knappt öppna munnen för att säga få ord. Skriver för att få ur mig det jag har på hjärtat, kan jag inte få ut de genom rösten och nå fram till människor..
Min dag har i stort sett gått ut på att sova, sova ifrån problem för ett tag så jag hinner tänka och förbereda mig hur jag ska reagera när problemen hinner ikapp mig.
Jag hatar verkligen att ge ut mig och ligga nere på botten för en person som inte förtjänar det för fem öre. Jag är kär i den personen som du var, inte den du växt till idag. Du säger att du är mogen, att jag bara är en liten fjortis. Men du, vem är den som är liten och omogen här egentligen. Det är inte jag som kastar skit i ansiktet och det är inte jag som försvarar mig genom taskiga ord, det är inte jag som gömmer mig bakom någon idiot. Det är du!
Är det meningen att jag ska vara den tjejen som alla ska se upp till och alltid ska kunna ta all skit? Jag kan inte leva med att vara den, jag lever på att hjälpa människor med det svåra jag själv vart med om. Jag vet hur det känns att vara på den platsen, och istället för att göra samma misstag som jag gjorde. Så vill jag hjälpa folk till att ta en bättre väg ifrån det som sårar och klara sig utan det.
Men även jag mår skit, även jag åker ner till botten, även jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men vem ska jag ta hjälp av? Alla som pratat med mig säger allt som jag en gång lärde dom, vad hjälper det? Behöver nya ord, behöver stöd som jag ännu inte upplevt. Men tänk om det är så att ingen har det stödet nu, tänk om alla människor jag vet om, ännu inte har upplevt det jag upplevt, tänk om jag ligger steget före. Vem ska jag då prata med?
Jag behöver någon att prata med, precis som alla andra behöver. Jag vet själv hur svårt det kan vara att hitta dom och hur svårt man har att lita. Därför försöker jag vara den personen som är lätt att prata och lita på.
Det finns så många frågetecken och så många tårar som fallit pågrund av dig, det är inte rättvist. Inget är rättvist, men något stopp måste det väl finnas ändå, eller?
Jag vet hur alla ser mig och jag vet vad folk säger om mig. Men vet ni vad, jag bryr mig inte ett skit. Jag vet vad som är sant, jag vet vad som hänt, jag vet vem jag är och vad jag gjort, inte ni! det räcker för mig, det räcker om jag vet.. Vad folk än säger och vad folk än tänker så bryr jag mig inte. Dom som sticker och dom som lämnar mig pågrund över vad andra säger, dom är inte vänner. Vänner stannar och vänner vet vad som hände, vänner ljuger man inte för!
Jag är så förbannat trött på människor som låtsas vara ens vän, människor som sviker när man inte duger längre, människor som man trodde var ens vänner och människor som inte har nått annat liv än att snacka skit!
Dom förtjänar inte ens uppmärksamhet, dom förtjänar inte ens tid, dom förtjänar inte ens tårar och dom förtjänar absolut inte att man ska mista sina vänner för en.
Jag vet att i vissa fall låter och verkar jag helt iskall och som att jag inte bryr mig ett skit. Men det gör jag, jag bryr mig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag bryr mig så mycket att jag inte kan tänka klart på vad som är bäst. Det är då jag behöver dom personerna som kan prata med mig, men det är då dom inte finns, för dom inte upplevt det, för jag redan vet allt dom säger...
Jag orkar inte med att tänka på alla problem och bli ledsen över det, jag orkar inte! Nu lägger jag mig i sängen någon timme.
Men även jag mår skit, även jag åker ner till botten, även jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men vem ska jag ta hjälp av? Alla som pratat med mig säger allt som jag en gång lärde dom, vad hjälper det? Behöver nya ord, behöver stöd som jag ännu inte upplevt. Men tänk om det är så att ingen har det stödet nu, tänk om alla människor jag vet om, ännu inte har upplevt det jag upplevt, tänk om jag ligger steget före. Vem ska jag då prata med?
Jag behöver någon att prata med, precis som alla andra behöver. Jag vet själv hur svårt det kan vara att hitta dom och hur svårt man har att lita. Därför försöker jag vara den personen som är lätt att prata och lita på.
Det finns så många frågetecken och så många tårar som fallit pågrund av dig, det är inte rättvist. Inget är rättvist, men något stopp måste det väl finnas ändå, eller?
Jag vet hur alla ser mig och jag vet vad folk säger om mig. Men vet ni vad, jag bryr mig inte ett skit. Jag vet vad som är sant, jag vet vad som hänt, jag vet vem jag är och vad jag gjort, inte ni! det räcker för mig, det räcker om jag vet.. Vad folk än säger och vad folk än tänker så bryr jag mig inte. Dom som sticker och dom som lämnar mig pågrund över vad andra säger, dom är inte vänner. Vänner stannar och vänner vet vad som hände, vänner ljuger man inte för!
Jag är så förbannat trött på människor som låtsas vara ens vän, människor som sviker när man inte duger längre, människor som man trodde var ens vänner och människor som inte har nått annat liv än att snacka skit!
Dom förtjänar inte ens uppmärksamhet, dom förtjänar inte ens tid, dom förtjänar inte ens tårar och dom förtjänar absolut inte att man ska mista sina vänner för en.
Jag vet att i vissa fall låter och verkar jag helt iskall och som att jag inte bryr mig ett skit. Men det gör jag, jag bryr mig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag bryr mig så mycket att jag inte kan tänka klart på vad som är bäst. Det är då jag behöver dom personerna som kan prata med mig, men det är då dom inte finns, för dom inte upplevt det, för jag redan vet allt dom säger...
Jag orkar inte med att tänka på alla problem och bli ledsen över det, jag orkar inte! Nu lägger jag mig i sängen någon timme.
Kommentarer
amanda säger:
<3
Trackback